Victoria

Gympaläraren

woman-notebook-working-girl

I går började SVT´s nya serie med Kalle Zackari Wahlström, gympaläraren. Kalle har åkt tillbaka till din gamla högstadieskola och vill få ungdomar att börja röra på sig. Det var inte speciellt engagerade elever som vill delta på gympalektionerna. De hade glömt gympakläder och gjorde väl allt för att göra så lite som möjligt.

Serien fick mig att minnas tillbaka till mina egna idrottslektioner under skoltiden. Det tråkiga är att jag inte kan komma på ett enda positivt minne. Jag var precis som ungdomarna i serien förutom att jag hade en mamma som alltid såg till att jag hade gympakläderna med mig. Försökt ”glömma” kläderna flera gånger utan att lyckas.

Idrottslektionerna var en pina och kändes som en förnedring hela skoltiden. På lågstadiet skulle man djungelgympa, klättra i ribbstolar, jagas av vargar och hoppa på plintar. Inte det roligaste när man knappt var 2 äpplen hög, noll koll på höger och vänster och inte var speciellt snabb. På mellanstadiet skulle man spela fotboll, kasta liten boll och orientera. Jag var livrädd varje gång jag fick en karta handen att jag skulle gå vilse och bli tjejen som gick vilse i skogen.

När man kom upp i högstadiet så var det prestationen som betygsattes och inte ens engagemang. För mig var det ett dött lopp då jag verken var engagerad eller kunde prestera. Kom ihåg att man betygsattes utifrån hur snabbt man sprang och om man kunde stå på händerna. Under en lektion skulle man hinna bli Carolina Klüft för att få ett någorlunda betyg.

Den värsta lektion var när vi i ett svettig gammal gym skulle göra bänkpress en och en inför hela klassen. Hashtagen #girlswholift fanns knappast på den tiden och det var bara Arnold Schwarenegger som höll till i gymmet så jag var både väldigt skeptisk och livrädd.  Minns också hur jag strategiskt valde aktiviteter där läraren inte kunde närvara hela lektionen enbart för att få göra så lite som möjligt.

Det blev inte bättre på gymnasiet. Det skulle spelas volleyboll, basket och annan lagsport. Ville man inte delta så var det styrketräning som gällde. Med all den styrketräning som jag strategiskt valde borde jag sett ut som Arnold, men icke.

Med min inställning till skolidrotten så kanske man kan tro att jag inte var så fysiskt aktiv när jag var yngre. Men när jag var runt 10 år hittade jag till dansen. En passion som tog mig vidare till gruppträningen och sedan en licens som personlig tränare.

Jag har inget emot skolidrotten som idé. Barn och ungdomar måste röra på sig mer. Men jag tycker att skolidrotten mer ska fokusera på hälsa och att träning ska vara kul, inte prestation och tävling.

 

Vilken relation har du till idrottslektionerna?

You Might Also Like

10 Comments

  • Reply
    Reach Your Goal
    9 mars, 2016 at 08:49

    Intressant, jag kan förstå att man inte tyckte om skolidrotten, dock förstod jag aldrig det när jag var yngre. Jag älskade skolidrotten för det mesta utom när det skulle springas i spåret för kondition hade jag inte psyke till. En sak jag inte tyckte om var att lärarna alltid hade favoriter i dem som var bäst på allt, men jag tror jag är så tävlingsinriktad mot mig själv så jag tyckte det var roligt att få utmana mig själv. Jag var varken snabb, stark eller smidig, men tror jag är så pass disträ och inne i min egen bubbla så jag hade fullt upp att tävla mot mig själv och mina egna prestationer för att ens reflektera över om någon tyckte att jag var dålig.. haha en styrka ibland att vara i sin egen bubbla och vara galet tävlingsinriktad 🙂

    • Reply
      Victoria Karlsson
      9 mars, 2016 at 22:24

      Mitt minne från idrotten var också att de som var tävlingsinriktade tyckte lektionerna var ok.

  • Reply
    Clara Edvinsson
    9 mars, 2016 at 11:14

    Det är väldigt sant det du skriver, nu har jag dock inte hunnit kolla på avsnittet ännu… men jag ska! Skolidrotten var det tråkigaste på hela veckan och något jag aldrig längtade efter. Men jag tycker det är bra, det borde till och med vara mer – fast på ett annat sätt och absolut inte betygsatt (eller kanske godkänt om man är med på lektionerna och icke godkänt om man ”hoppar över”).

    • Reply
      Victoria Karlsson
      9 mars, 2016 at 22:19

      Det borde räcka att man deltar för att få betyg. Mer rörelse i skolan behövs.

  • Reply
    Charlotta Sofia springer o trimmar
    9 mars, 2016 at 12:18

    Jag hoppas det har hänt något med skolidrotten sen jag gick i högstadiet/gymnasiet. Det var mycket bollsport, mycket killar som sysslade med idrott på fritiden och fick ta STOR plats, därför kände en sej mest i vägen (och lite rädd faktiskt). Tycker att det skulle ha varit mer av olika sorters träning. Om jag fick bestämma så tycker jag inte skolidrotten ska vara prestationsinriktad utan mer inriktad på att en faktiskt får tillfälle att röra på sej, speciellt de som kanske inte hade gjort det annars. För det krävs variation så att alla kan hitta sin grej.

    • Reply
      Victoria Karlsson
      9 mars, 2016 at 22:16

      Tycker det är bra att elever får testa på olika sporter och träningsformer men tycker man kan skippa prestationen. Man får verkligen hoppas att utvecklingen går åt rätt håll!

  • Reply
    Martin V
    9 mars, 2016 at 19:42

    Inte så bra. Jumpaläraren drog med klasskassan till London å levde loppan. Ingen riktig resa för oss… Så vi fick åka buss till barnen ö och käka spagetti och bada i kallt vatten.

  • Reply
    Lotta
    22 mars, 2016 at 04:09

    Känner helt igen mig i din upplevelse! Så sorgligt… Kram Lotta i Karlskrona

  • Kommentera